Terra Nostra

I vilket ideal möter realitet och en annorlunda skapelseberättelse spelas upp

Till vårt filosofiprogram ville vi på Konserthuset göra ett oratorium på temat ”skapelsen”. Stacy Garrops nyskrivna Terra Nostra – Vår jord stod högst på önskelistan:
Ett verk som samlar skapelsemyter från olika hörn av världen, och som skildrar industrialiseringens framgångar och baksidor och nutidsmänniskans sökande efter större samklang med vår planet. Idealiskt tänkte vi, i en tid av klimatångest och flygskam. Men ändå var det svårt att få våra gästande dirigenter att nappa. I Stacy Garrops fall kanske för att hon inte heter Haydn eller Brahms i efternamn, att hon är kvinna, amerikan och inte så känd på den här sidan Atlanten. Alla de förutsättningarna är nämligen sådana som fortfarande klassas som lågstatus i konstmusikvärlden, hur rätt ett verks ämne än kan kännas.

Och många av våra gästande dirigenter har egna agendor, för så funkar det när man bygger sig en dirigentkarriär: Ibland känner man sig inte redo för en viss typ av repertoar. Men inte sällan handlar det också om att dirigenterna vill få spela prestigefyllda verk. För man vill kunna mäta sig med sina internationella kollegor.